Projekt under resan som lyckades 2 – 61 armhävningar

Okej, jag ska direkt erkänna att planan naturligtvis inte var den minst sagt udda siffran 61 utan 100 (http://hundredpushups.com) jag siktade på. I korthet går det ut på att man gör en serie (nu på slutet väldigt lång och med många) antal armhävningar måndag, onsdag och fredag och så på söndagen kör man ett maxtest och ser var i programmet man ska fortsätta nästa vecka. Går allt perfekt klarar man 100 efter 6 veckor.

Men även om jag inte klarat 100 (än!) så kan jag knappast vara missnöjd med att i 6 veckor (magsjukan i Lovina stoppade första starten så jag kom igång i Malaysia) lyckats med att 3 gånger i veckan följa programmet och det utan att det har stulit tid som skulle gå till att göra bågonting med barnen. Så 61 eller 100 får vara som det är, nöjd är jag i alla fall och förhoppningsvis kan det hjälpa vinterns skidåkning.

Träning i gröngräset (notera att Loa vill ta kort )

One night in Bangkok

En natt och flygresan hem är allt som återstår av vår resa. Nu håller vi på och packar ihop allt och summerar resan mentalt. Just nu känns det lite vemodigt, detta att vi ska byta lediga dagar fulla av intryck mot vardag och regnigt decembermörker. Samtidigt ska det givetvis bli fantastiskt att träffa alla nära och kära därhemma igen.

Innan vi åkte iväg funderade vi mycket över hur barnen skulle uppleva resan, och hur vi skulle hantera eventuell hemlängtan och så. Loa är ju så liten att han mest hänger med och är skitnöjd över att ha hela familjen inom räckhåll mest hela tiden. Elna har periodvis pratat en hel del om familjen, Malmö och kompisarna därhemma, men mest på ett positivt sätt. Och nu när resan börjar ta slut säger hon att hon inte vill åka hem, att hon vill resa mer. Själv är jag ju så inställd på att åka hem just nu och mycket medveten om att detta är ett avbrott från det normala, så jag  tycker på många sätt att det ska bli fint att återgå till vardagslunken. Oavsett kan vi konstatera att vår beredskap för att hantera hemkomsten nog är sämre än motsvarande för avresan. Kommer barnen sakna att bo allihopa i ett rum, ganska ofta med hela familjen i samma säng? Kommer det kännas konstigt för dem att inte vara tillsammans allihopa nästan dygnet runt alltid? Kommer Loa få en chock av kylan, han var inte många månader när vintern tog slut i våras?

Vi kan i alla fall konstatera att barnen har lärt sig en hel del som de kanske inte hade gjort hemma. Hör bara:

* Elna kan en hel del uttryck på Engelska, några få ord (typ ”Tack” och ”Hej”) på Thailändska, Malaysiska & Indonesiska, och hon har en stor medvetenhet om att det finns olika språk. Hon är även rätt så haj på att kommunicera med personer hon inte har ett gemensamt språk med.

* Loa kan dricka ur sugrör, vilket han lärt sig genom att ha fått smaka på alla fruktjuicer och shakes vi druckit. Han har även lärt sig att dryck som dricks ur sugrör är jättegott, och därför vrålar han ilsket varje gång han inte får smaka.

* Elna kan rabbla upp precis varenda plats vi varit på, även ställen som Probolinggo där vi bara bytt tåg eller buss. Favoriten är nog ”Surabaya – där var vi och baja” efter ett bussbyte då hon och Mattias nätt och jämnt han med ett toabesök innan bussen vi bytte till avgick.

* Båda barnen är orädda  och vana vid vatten och slänger sig rätt ner i pooler och hav så fort de får chansen. Babysim i all ära, men denna vattenvana är svårslagen.

* Särskillt Elna, men även Loa, har lärt sig gilla massa ny mat. Båda mumsar pad thai som om de aldrig gjort annat och Elna hävdar bestämt att hon gillar mat som är lite stark.

Bäst av allt är kanske ändå att hela familjen har varit tvungna att lita till främlingar då och då, och barnen har nu en fantastisk tillit. Loa har lärt sig att charma vem som helst och är lugn – eller snarare övernöjd – med att bli ivägburen av folk han känt i fem sekunder. Elna låter sig bli hjälpt med allt från att kliva av och på bussar, tåg och båtar till att få håret flätat eller gå på toa utan att protestera. Till skillnad från Loa tröttnar hon dock ibland på att bli fotograferad och gullad med, men hon har lärt sig att värna om sin integritet och säga ”No”.

Man kan tycka mycket om att riva upp sina barn med rötterna som vi har gjort – och det kommer vi nog prata mer om framöver – men det har definitivt gett de erfarenheter de aldrig hade kunnat få hemma.

Projekt under resan som misslyckades 3 – Triathlonbrännan

Eftersom jag hade nog med annat att tänka på, och starten gick 7 på morgonen, så missade jag att smörja in mig med solskydd när jag körde Kalmar Triathlon (ironmandistans) i början med augusti. Väldigt väl tajmat blev också den dagen den enda, eller var det en till?, riktigt fina sommardagen på hela sommaren. Så efter drygt 6 timmar på cykeln i gassande sol och cykelbyxor på kan ni själva räkna ut hur låren såg ut. Så ett projekt under resan var att låta speedos ändra på det. Då resultatet blev detta (bilden tagen på Koh Lanta med bara någon dag kvar i solen):

Speedos vid poolen

så är nog alla överens att det här projektet misslyckades.

Projekt under resan som misslyckades 2 – Appar

Eftersom Anna känner lite att hennes programmeringskunskaper flyttar sig längre och längre bak i hjärnan, när hon aldrig använder dem på jobbet, så hade vi en plan om att vi skulle ta all ledig tid på kvällarna när barnen sover att lära oss koda Android-appar. Tyvärr var alla den tid vi trodde att vi skulle ha väldigt begränsad och av flera andra både bra, prioriterade att umgås över en öl, och dåliga, verkar vara något strul med programmen som vi inte pallar undersöka, anledningar blev detta resultatet:

app

Eftersom allt utom texten är från en tutorial så blir det underkänt på det här projektet.

Kinesiskt bröllop

En av de roligaste tillfälligheterna med att vi valde att resa den här hösten var att Kristofer, en gammal kompis från Göteborg, och hans tjej Szu An, från Malaysia, skulle gifta sig i Singapore, där båda bor och jobbar, under tiden och det gick att planera in i vår resrutt. Av kinesisk tradition så håller man bröllopet på ett hotell och då ingick rum inte bara för brudparet utan också till best man, så väldigt lämpligt kunde vi stuva in de sovande barnen där, Loa innan fördrinken och Elna innan första rätten, så att hon i alla fall fick träffa Kristofer och Szu An i sina bröllopskläder i hissen.

Kris och Szu An

Sen var det bara att lita på vår bästa kompis babywatchern.

Dukning

Vi har varit på ett bröllop men 6-rätters och de som ordnade det, och dessutom var med i Singapore, hade nog inte räknat med att bli bräckta men för er som är insatta i kinesisk kultur så är 8 det som gäller som turnummer i alla sammanhang och då är det naturligvis 8 rätter som gäller också.

Anka och lite smått och gott

 

Fisk

Bland det som bjöds fanns båda no-no rätterna hajfenssoppa och tigerräkor med och vi får erkänna att vi av artighet åt av båda två. Inte för att vi riktigt förstod vad som var så fantastiskt med hajfenssoppan, det smakade ungefär som lutfisk. Men förutom det, och att de hade förgiftat en fiskrrätt med koriander, så var det fantastiskt gott. Andra traditioner som vi inte är vana vid hemifrån var dels att släkt och nära vänner står på scenen i några minuter och skriker skål:

Skål!

att brudparet byter kläder en gång under kvällen:

Nu i lila

och att de går runt och skålar vid alla bord där de ska svepa det som de på bordet har hällt upp:

Svep

Vi får för de lyckliga tvås skulle vara glada att det bara var 8 bord.

I sann asiatisk anda avslutades det hela naturligvis med Karaoke, eftersom vi var så många dessutom i lyxrummet komplett med både massagestol och biljardbord.

Lokalkutur – Öl

Ni som väntade er ett långt inlägg med mycket bilder och djupa analyser blir besvikna. Samtliga lokala öl, t ex Bintang, Bali Hai, Tigers, Skol, Chang och Singha, kan sammanfattat med:
En ljus lager som smakar ljus lager, 3 minikånken.

Saker som inte ser ut som hemma – del 7

Glassbilen